Jag har inte riktigt känt för att blogga den senaste tiden... Vissa dagar har jag faktiskt nästan tvingat mig själv till att skriva och då har orden bara flutit på väldigt lätt, och det har blivit bra. Andra dagar har jag så mycket att säga men samtidigt så lite ork och vilja att dela med mig. Det är liksom så mycket i huvudet att jag inte vet vilken ände jag ska börja i för att nysta upp allt.

Jag har drömt så mycket. Så bra. Så konstigt. Så verkligt. Så underligt. Så sorgligt. Så glatt. Så mycket att jag inte finner ord. Jag sover väldigt bra och jag har den senaste tiden kommit ihåg mina drömmar. Jag kör en bearbetning from hell helt enkelt.