Jag får inte ihop det. Jag somnade halv 11 igår kväll. Jag var helt galet trött, av vad vet jag inte eftersom jag inte vilat så här mycket det senaste året som jag gjort senaste veckan. Och när jag vaknade imorse kl 8 var jag sååå trött att jag snoozade en timme! Hur kommer det sig? Borde jag inte vara utvilad efter den här veckan? Någon som har någon bra teori?!

Idag har jag inte gjort så mycket annat än stirrat in i en dator (hoppas inte att min läkare läser det här) och pluggat. Imorgon har vi tenta i forskningsmetodik (första tentan för den här terminen) och jag känner mig väl förberedd. Den känslan fanns inte där för 5 h sen men bitarna har nu fallit på plats, tack och lov!

Jag tog en paus i pluggandet mitt på dagen och gjorde två stycken glutenfria äppelpajer. Tänkte ta med dem till morgondagens styrelsemöte som vi har med kåren :)

Kram och god natt

Så enkelt och gott!

Jag gjorde dubbel sats.

För 2 st smulpajer behöver du:

3 dl glutenfritt mjöl
3 dl havregryn
(Alt. endast 6 dl glutenfritt mjöl)
4 msk socker
200 g smör

Äpplena kommer från mina föräldrar. Jag skivade upp äpplena, hällde på lite socker och kanel på dem, lade dem i en smörad form. På äpplena smulade jag sedan över degen.

In i ugnen på 225 grader i 15-20 min.

Klart!

Jag kommer servera mina pajer med vaniljsås men vaniljglass går lika bra!

Såååå gott!!

Idag är det 20 år sedan Estonia sjönk. Jag hade inte ens fyllt 8 år men jag minns så väl den där morgonen då allt var ett enda stort KAOS. Min gammelmoster ringde tidigt från Estland och frågade om vi hört vad som hade hänt (det hade vi inte). Därefter minns jag att jag gick till mammas och pappas sovrum och mamma satte på tv:n där de hemska nyheterna visades. Jag tittade inte på nyheterna men jag minns att vinden tjöt kraftigt utanför och att mamma pratade i telefon.

Min mamma jobbade i Estland på den tiden. Hon reste i princip varje vecka och ibland flög hon, ibland åkte hon båt. När jag kom till skolan den här morgonen, onsdagen den 28 september 1994, frågade alla föräldrar och lärare med en oro och nästan panik i rösten: "hur är det med din mamma?!" Och "är din mamma hemma?". Varför frågar alla plötligt hur det är med min mamma?! "Ja, hon är hemma... Hon mår bra" svarade jag tillslut, lite tveksamt.

Senare förstod jag varför alla hade frågat mig om min mamma.

Vi förlorade många anhöriga när Estonia försvann ner på havets djup. Trots att jag var väldigt liten och inte förstod precis allt som hände då, så har jag sett vuxna sörja, gråta och kramas. Jag har fått med mig oerhört mycket kärlek men också ett tomrum och en rädsla. En rädsla för havet. En rädsla för mörker och hård vind. En rädsla över att förlora en vän eller familjemedlem alldeles för tidigt och oväntat. En rädsla och en kärlek som format mig till den jag är idag.

Jag vill skänka en extra tanke till alla som på något sätt drabbats av Estoniakatastrofen. Det kommer alltid att vara ett sår som aldrig riktigt läker...

Nu är det precis en vecka sedan jag ramlade och slog huvudet i marken (läs: i kullersten). Har hunnit med två långa vändor till sjukhuset. En fruktansvärd upplevelse till SöS akutmottagning (dit jag inte kommer sätta min fot igen!) och ett betydligt bättre besök till CityAkuten (som jag varmt kan rekommendera!) där de uteslöt hjärnblödning och skadad nackkota (vilken lättnad!!). Jag har också hunnit tänka, grubbla och fundera på allt och inget, om och om igen. Och framförallt har bilder och tankar kommit upp på hur det gick men också hur det faktiskt kunde ha gått... Hade jag ramlat 20 cm mer åt höger hade jag slagit i huvudet på ett lågt järnstaket och med största sannolikhet spräckt skallen. Så TACK! Tack som fan för att det gick som det gick. Jag lever, jag är frisk och jag har ju faktiskt "bara" drabbats av en kraftig hjärnskakning. <3

I'll keep on smiling! You should as well, because life is beautiful <3

Åh hjälp! Jag känner mig som en jättebebis. Det enda jag gör just nu är att äta och sova. Kommer ha gått upp ett antal härliga bebiskilon den här veckan!

Jag känner mig faktiskt lite piggare nu på eftermiddagen och idag har jag även lyckats sitta vid datorn med skolarbete en stund. Mailade vårt PM till vår handledare och fick till svar "MEN - ska du inte ligga ned??" Jo, du har helt rätt (och tack för omtanken)... Men om du bara visste hur rastlös och uttråkad jag är!

Man hinner tänka, fundera, grubbla och tänka lite till när man bara ska ta det lugnt...

Jag + vila = ingen bra kombination.

Det är verkligen så otroligt tråkigt att ligga hemma i en mörk lägenhet och endast få titta på tvn/datorn/mobilen Max 15 min åt gången (ni som känner mig vet att jag har svårt att följa det...). Jag har haft hjärnskakning tidigare men kan inte minnas att den var så här kraftig och att huvudvärken fortfarande var så pass kraftig efter flera dagar. Och hjälp vad trött jag är! Jag sover både lunch, middag och många fler timmar på natten än vad jag vanligtvis brukar göra. Det är såklart bra för läkprocessen men åh, ett tråkigare liv får man leta efter just nu!!

Hälsningar rastlös

Hej hösten! Usch, vad kallt det har varit idag!!

Det är mycket uschande just nu... Hade så svårt att somna igår kväll för hur jag än låg så hade jag ont i ryggen och nacken. Tillslut kunde jag äntligen somna och då sov jag rätt bra hela natten. Har haft strålningar från nacken utmed hela ryggen och stickningar i armarna så idag åkte jag till CityAkuten för att få en second opinion. Kände att det var bäst eftersom jag både fått höra att jag ev. kunde ha drabbats av en hjärnblödning och pajat en nackkota (de ville t.o.m sätta på mig en nackkrage) igår... Och eftersom de inte tog en hjärnröntgen trots detta och då skiktröntgen inte visade nåt på nacken men de "glömt" att röntga en bit ner på ryggen så ville jag verkligen få klarhet i allt.

Läkaren på CityAkuten var så bra idag! Han skickade mig på röntgen efter 5 minuters konsultation. Röntgade både huvud, nacke och rygg. Det visade ingenting och han konstaterade att jag "bara" har en kraftig hjärnskakning. Han har dock beordrat mig att vila veckan ut vilket känns väldigt stressande eftersom jag har ett PM som ska in och en PM-redovisning på fredag... (får avvakta och se hur det känns torsdag kväll.)

Jag vill ge CityAkuten ett stort tack för det vänliga och kompetenta bemötandet jag fick idag. Allt annat än det jag möttes av igår!! Nu slipper jag känna oro och kan lägga all kraft på att vila och läka hjärncellerna.

Var så lättad efter dagens sjukhusbesök så jag köpte med sushi och "firade" med det :)

Hej alla fina! Hoppas att ni har haft en jättefin helg! Det hände en liten olycka i helgen där jag ramlade och slog i huvudet. Huvudvärken blev värre igår eftermiddag och jag fick mer ont i nacken och ryggen så idag åkte jag akut till läkaren. Jag träffade en läkare i Ektorp, Nacka som konstaterade hjärnskakning och han tyckte att jag skulle åka in till SöS för att röntga nackkotorna.

Har inte varit inne skjut på SöS eller någon av de andra sjukhusen på väldigt länge men alltså jag kommer inte åka tillbaka till SöS igen kan jag lova! Spenderade 7 h på akuten, ortopedi. Träffade läkaren två gånger, fick smärtstillande, gjorde skiktröntgen och får rekommendationen "du ska ta det roligt" av den nyexade tyska läkaren. Heja sjukvården!

Jag börjar nästan känna mig lite sentimental när jag tänker på att jag går tredje och sista året på GIH! Det är verkligen världens bästa högskola! GIH - ni har gett mig så mycket, jag har stärkts och utvecklats så mycket som person.

Idag var det dags för årets insparc och som tradition hittade vi, förra årets faddrar, på en massa kul. Idag har vi ätit brunch på Mornington Hotel, kört 5-kamp i Humlegården, ätit middag på GIH och nu är det dags för årets insparcsshow. Årets faddrar är verkligen grymma! Kärlek till er!

Årets fadder-selfie <3