Idag har många tankar gått till den Djurgårdssupporter som igår förlorade sitt liv. Han var endast 43 år och fyra barns pappa... Finner inga ord. Det är så fruktansvärt, var är vi på väg!?

GIH ligger ju precis bakom Stockholms Stadion och idag när jag gick förbi där mitt på dagen hade många människor samlats och massvis med flaggor, halsdukar, tröjor, mm. hängts upp runt Stadion. Ikväll var jag tillbaka vid Stadion för att hänga upp en tröja, och vad mycket mer saker det hade hängts upp på bara några timmar! Så vackert men sorgligt på en och samma gång. Framöver tänker vi kärlek oavsett färger, ok?

Jag tänkte blogga mycket tidigare än vad jag gör nu... men någonting kom i vägen.

Idag var en bra dag! Till en början. Solen sken. Jag har mått bra idag, känt mig glad och lycklig, har endast varit rejält trött från gårdagskvällen med mina fina tjejer. Men någon gång i eftermiddags tappade jag hoppet om mänskligheten. Hoppet om idrotten. Hoppet om fotbollen. På dess gemenskap.

Att det går så långt som att en person blir dödad när han är på väg för att supporta det lag som står honom varmast om hjärtat, ja, då har det banne mig gått för långt! Alldeles för långt! Oavsett lag. Oavsett vad vi har för färger på våra tröjor är det inte accepterat att ta till våld. Idrott ska vara fylld av glädje och gemenskap. Ni som förstör detta genom att använda er av våld - ni har sjunkit jävligt lågt! Nu räcker det. Jag hoppas att den här dagen, den 30 mars 2014 blir ett wake-up call för svensk fotboll. För någon jävla måtta får det vara.

Du har väl inte missat att det är Earth Hour ikväll, lokaltid 20:30-21:30? Under en timmes tid kan ALLA njuta av det härliga ljuset som kommer från tända ljus.

Du släcker väl?

Vill bara tipsa er om en liten restaurang som jag besökte ikväll: Svenska Hamburgerköket i Hägersten, i Stockholm. De har fantastiska hamburgare! Ett stort plus är att de är måna om var de köper in sina råvaror ifrån, och priset på maten var också mer än ok. Gå dit och ät om du gillar hamburgare. Hett tips!

[Bild]

Jag har blivit lite lätt (mycket) beroende av långa härliga promenader ute i naturen! Det är verkligen så fantastiskt skönt, det är både bra träning och mental avslappning tycker jag. Mår mycket bättre mentalt och känner mig gladare när jag fått vara ute och promenera. Jag känner suget efter att springa men mitt knä håller tyvärr inte för det (just nu...? Forever...? Jag vet faktiskt inte) vilket är sjukt trist! Dagens promenad tillbringades tillsammans med min fina vän Madde och hennes mysiga lilla dotter.

Idag var jag ledig hela dagen, så efter promenaden gick jag hem och prickade av saker på min to-do-list innan jag unnade mig ett bad (kan inte minnas när jag sist tog ett bad?!). Efter det blev det mys och lite plugg hos fina Soffan.

Hittade fina Soffan solandes i soffan ;)

Vilken underbar stämning det var på Hovet ikväll när Djurgården mötte Rögle i en kvalmatch. Och att Djurgården vann matchen med 5-3 gjorde ju inte saken sämre direkt! Nu ligger de bara 1 poäng efter tvåan i kvalserien. På lördag håller vi tummarna igen! #alltidoavsett

Vi läser idrottspsykologi 2 just nu vilket är väldigt intressant! Jag brinner verkligen för sånna här ämnen. Antagligen för att jag själv tycker att jag fick för lite och för dålig hjälp med det när jag själv var aktiv. Jag tror inte att man förstod hur viktig del den mentala biten faktiskt är! Det är rätt lätt att förstå det vi läser och även vad föreläsaren pratar om men svårare att faktiskt använda teorierna i praktiken. En hel del saker känner man igen medan man inte känner igen vissa alls... Jag är glad för att det mentala välmåendet har blivit så viktigt för både idrottare och generellt i människors vardag! Men ännu mer fokus på det behövs...

Tänk att man under en dag kan uppleva så mycket olika känslor! Igår kväll gick jag och lade mig med ångest vilket ledde till att jag vaknade super trött imorse och med ångesten kvar i kroppen. Jag snoozade i 20 minuter (vilket vi vet bara gör en tröttare), åt frukost och klädde på mig. Sen vid t-banan var det ovanligt mycket folk, det stod 13 min ist för 2 min på "t-bane-tids-skärmen", och därefter 9 min igen innan ett proppfullt tåg kom. 20 min försenad till skolan kände jag mig tröttare än på länge. Ångest, trött, stressad (negativ), omotiverad... Ja, så kände jag mig. Efter lunch vände allt. Ångesten försvann, tröttheten lättade, stressen blev till positiv stress och jag kände mig motiverad.

För ett tag sedan, 14 mars för att vara exakt, valdes jag till Ordförande för GIH:s Studentkår. Så kul men samtidigt lite läskigt! Men framför allt: vilken ära! Idag var det dags för överlämningsmöte och första mötet med tillsammans med den nya styrelsen och med mig som ordförande. Det gick bra! Älskar känslan efter att man vågat utmana sig själv och gjort något man aldrig gjort förut

Lite ovant att vara den som sitter på kortsidan och har överblick över alla...

  Men jag kan nog vänja mig vid det!