Jag tänkte idag på att min blogg har blivit lite som en kvällsdagbok. Jag skulle gärna vilja hinna blogga mer än vad jag gör just nu men eftersom dygnen tyvärr inte är längre än vad de är, blir det så att jag kvällsbloggar... Lite mysigt är det allt!

Min dag började med en mycket märklig intervju. Jag har inte bestämt mig för om jag vill berätta mer om den eller inte... Jag var på intervju hos en offentlig person vilket kan bli känsligt. Och om jag berättar mer om intervjun så vill jag berätta alla detaljer. Jag får helt enkelt återkomma!

Efter den märkliga intervjun var jag på en super intressant kurs om utmattning, sömnproblem och nedstämdhet som Holistic höll i. Det var verkligen otroligt intressant och inte minst viktigt! Jag tycker att Holistic har ett bra upplägg och de erbjuder massor av bra produkter. Om ni inte vet vad Holistic är och vad de står för så skulle jag starkt rekommendera er att kolla upp det.

Kvällen har bestått av Hockey på Hovet med min älskade far. Att Djurgården tog hem segern med endast 38 sekunder kvar gjorde inte kvällen direkt sämre! Att Sverige sedan spelade 1-1 mot Ryssland i landskampen på Friends Arena gjorde dock kvällen något sämre...

Alltså hjälp vad det regnade och blåste i morse!! Jag vaknade mitt i natten av vinden som ilade fram, usch vad jag hatar sånt. I eftermiddags såg jag dock skymt av solen, så härligt!

Jag har drabbats av riktig rethosta!! Ni vet när man liksom vill klia sig i halsen... Alltså innanför, verkligen inuti halsen. Den hör hostan river så elakt i min hals och den vägrar lämna mig.

Vill inte påstå att denna onsdag har varit den mest händelserika dagen direkt... Den har bestått av PM- och uppsatsfix. Massor av skrivande!! Är iofs jättepeppad så det känns bra!

Igår var jag som sagt på en avskedsgrej... Min vän Silvia åkte till Australien idag. Hon kommer få det helt fantastiskt och jag är så avis på henne som lämnar gråa, regniga och redan mörka Sverige! Men jag är liiiite smått orolig att hon reser dit på obestämd tid...

Silvia och jag igår 

Nämen hej underbara söndag!

Vad gör du idag? Jag kör sjukstuga hos mig. Är du sugen på att joina så är det bara att komma förbi!

Skämt och sido... Mitt immunförsvar har säckat ihop totalt efter min smäll. Jag har vilat MASSOR, jag vet att jag äter bra men jag misstänker starkt att mitt låga kaloriintag under en veckas vilande av huvud gjorde sitt och kraschade mitt immunförsvar. Så super-duper-bli-frisk-fort-tips tas mer än gärna emot (det behöver vara nåt unikt för jag har typ provat allt...)!!

Inget hälsotips, men har ni provat kaffe och glass? Eller ja, snarare glass med kaffe! Så galet gott!!

Igår eftermiddag fikade jag med fina Carro, Linnea och Johanna från min skola. Vi fikade på Sturekatten, så himla mysigt! Underbara tjejer verkligen.

Efter att vi hade fikat gick jag till Wagamama (en japansk reastaurang) för att äta middag med jobbet och ha avslutningskväll för Mange som ska sluta och börja nytt jobb redan på måndag. Det var fantastisk god mat och trevligt sällskap! Efter middagen gick vi till Scandic Malmen och när större delen av gänget sedan gick vidare åkte jag hem. Jag drack ingenting under kvällen och mitt huvud gjorde fruktansvärt ont. Förstår inte hur länge en hjärnskakning kan sitta i... :/

Men! Jag har ju totalt glömt bort att visa er två fantastiska bilder på mig och fina Carro från i helgen. Vi var på Gina Tricots event på Café Opera i lördags. Vi var tyvärr inte där speciellt länge eftersom att mitt huvud höll på att sprängas i bitar, men jag älskar ju sånna här event och vi hann med att ta två härliga bilder innan huvudet sa ifrån på riktigt!

Och vem vet, kanske är vi Gina Tricots nya ansikten!? ;)

Hej soliga onsdag! Vad dagarna går fort, tycker ni inte?

Igår var första dagen jag var tillbaka på GIH efter min smäll. Skrev tenta i 3 h igår förmiddag och hjälp vad slut jag var i huvudet efter det. Tentan i sig kändes väldigt bra men jag märker att huvudet inte är helt läkt än.

Efter lunch var det dags för styrelsemöte med kåren. Min energinivå var väldigt låg då men jag ville verkligen ha det här mötet eftersom jag redan behövt skjuta upp det en gång. Mötet gick väldigt bra! Vi fick till bra diskussioner och äppelpajen gick hem ;) En tjej frågade om jag hade bakat pajerna själv. Ja, svarade jag. Har du! utbrast hon, de såg så fina ut! Haha, tar det som en komplimang.

Jag var helt slut när jag kom hem efter mötet. La mig på soffan och väntade på att två tjejkompisar skulle komma över. Vi var på Lady Gagas konsert på kvällen. Vet att jag inte borde ha gått, men det här hade jag sett fram emot i ett halvår så jag preppade ordentligt med öronproppar och hörselkåpor. Ljudet i sig var inte så farligt, utan det var snarare alla starka lampor som lös från scenen. Men alltså den där Gaga! Hon är ju väldigt speciell, men vilken röst hon har! Är väldigt glad för att jag gick.

Paus i styrelsemötet

Preppade med både öronproppar och hörselkåpor (använde dock aldrig kåporna).

Haha, alltså, det här är bästa bilden på oss från Lady Gagas konsert!

Idag är det 20 år sedan Estonia sjönk. Jag hade inte ens fyllt 8 år men jag minns så väl den där morgonen då allt var ett enda stort KAOS. Min gammelmoster ringde tidigt från Estland och frågade om vi hört vad som hade hänt (det hade vi inte). Därefter minns jag att jag gick till mammas och pappas sovrum och mamma satte på tv:n där de hemska nyheterna visades. Jag tittade inte på nyheterna men jag minns att vinden tjöt kraftigt utanför och att mamma pratade i telefon.

Min mamma jobbade i Estland på den tiden. Hon reste i princip varje vecka och ibland flög hon, ibland åkte hon båt. När jag kom till skolan den här morgonen, onsdagen den 28 september 1994, frågade alla föräldrar och lärare med en oro och nästan panik i rösten: "hur är det med din mamma?!" Och "är din mamma hemma?". Varför frågar alla plötligt hur det är med min mamma?! "Ja, hon är hemma... Hon mår bra" svarade jag tillslut, lite tveksamt.

Senare förstod jag varför alla hade frågat mig om min mamma.

Vi förlorade många anhöriga när Estonia försvann ner på havets djup. Trots att jag var väldigt liten och inte förstod precis allt som hände då, så har jag sett vuxna sörja, gråta och kramas. Jag har fått med mig oerhört mycket kärlek men också ett tomrum och en rädsla. En rädsla för havet. En rädsla för mörker och hård vind. En rädsla över att förlora en vän eller familjemedlem alldeles för tidigt och oväntat. En rädsla och en kärlek som format mig till den jag är idag.

Jag vill skänka en extra tanke till alla som på något sätt drabbats av Estoniakatastrofen. Det kommer alltid att vara ett sår som aldrig riktigt läker...

Nu är det precis en vecka sedan jag ramlade och slog huvudet i marken (läs: i kullersten). Har hunnit med två långa vändor till sjukhuset. En fruktansvärd upplevelse till SöS akutmottagning (dit jag inte kommer sätta min fot igen!) och ett betydligt bättre besök till CityAkuten (som jag varmt kan rekommendera!) där de uteslöt hjärnblödning och skadad nackkota (vilken lättnad!!). Jag har också hunnit tänka, grubbla och fundera på allt och inget, om och om igen. Och framförallt har bilder och tankar kommit upp på hur det gick men också hur det faktiskt kunde ha gått... Hade jag ramlat 20 cm mer åt höger hade jag slagit i huvudet på ett lågt järnstaket och med största sannolikhet spräckt skallen. Så TACK! Tack som fan för att det gick som det gick. Jag lever, jag är frisk och jag har ju faktiskt "bara" drabbats av en kraftig hjärnskakning. <3

I'll keep on smiling! You should as well, because life is beautiful <3