Jag har inte riktigt känt för att blogga den senaste tiden... Vissa dagar har jag faktiskt nästan tvingat mig själv till att skriva och då har orden bara flutit på väldigt lätt, och det har blivit bra. Andra dagar har jag så mycket att säga men samtidigt så lite ork och vilja att dela med mig. Det är liksom så mycket i huvudet att jag inte vet vilken ände jag ska börja i för att nysta upp allt.

Jag har drömt så mycket. Så bra. Så konstigt. Så verkligt. Så underligt. Så sorgligt. Så glatt. Så mycket att jag inte finner ord. Jag sover väldigt bra och jag har den senaste tiden kommit ihåg mina drömmar. Jag kör en bearbetning from hell helt enkelt.

Ibland går det upp och ibland går det ner. Just nu ner. Tack UrbanOm för att ni är så bra och har så bra yoga med super bra yogalärare! Hade det inte varit för er hade jag garanterat suttit på mer känslor än vad jag idag gör. På enbart en månad känner jag hur mycket som hänt hos mig, både kroppsligt och själsligt. Underbar känsla!

Idag var jag på yoga tillsammans med min mamma och efteråt åt vi en god chevresallad till lunch. Dock blev det inte direkt någon matro då studentflak efter studentflak med ungdomar som just tagit studenten åkte förbi (börjar bli gammal!) ;)

Så sant som det är sagt... Men tänk om det är försent? Jag önskade att jag ibland kunde se in i framtiden. Tänk vad mycket ångest, oro och tårar man kunde bespara sig då. Men allt har väl en mening. Inte sant? Ibland känns det bara lite tyngre än andra dagar.

Brrr vilket höstväder vi haft idag!! Som tur är har jag tillbringat större delen inomhus! Jag har skrivit på en reflektionsuppgift - sista stora slutuppgiften för den här terminen. När jag är klar med den börjar mitt sista sommarlov ever (förhoppningsvis, om jag inte får för mig att plugga mer...)!! Längtar så otroligt mycket efter sommar och lite ledighet!

Vill dela med mig av dessa ord. Väldigt sanna ord tycker jag! <3

Idag är jag lite extra lyckligt lottad! Det har varit en riktigt jobbig dag med helt galet mycket tårar (var kommer allt i från??!) men jag har verkligen världens finaste vänner som har gett värmande kramar och sagt peppande ord! Utan vänner är man inte hel. Tack tack tack för all kärlek och värme <3

Hittade detta målat på vägen under min kvällspromenad. Dansa <3

Några av er kommer tycka att man inte borde blogga när man är sjukt negativ som jag säkerliggen kommer att uppfattas i det här inlägget. Men det här är min blogg, mina tankar och ingen tvingar er att läsa detta.

Det är måndag. Det regnar. Det är grått ute. Jag känner mig långt ifrån ens lite produktiv. Känslorna stormar inombords och tårarna har runnit i omgångar. Bättre dagar har jag upplevt men det är väl såna här dagar som får en att förstå att man lever och att allt inte är och aldrig kommer att vara perfekt och glatt. Jag är på väg till yogan... Känner att jag behöver släppa ut alla negativa känslor och spänningar (med risk för att jag kommer må ännu sämre efteråt)!

Så sant så... Däremot är det svårare än andra dagar att vara positiv. Men tur att jag har en blogg och att jag ska på yoga så att jag kan få rensa tankarna!

Idag har många tankar gått till den Djurgårdssupporter som igår förlorade sitt liv. Han var endast 43 år och fyra barns pappa... Finner inga ord. Det är så fruktansvärt, var är vi på väg!?

GIH ligger ju precis bakom Stockholms Stadion och idag när jag gick förbi där mitt på dagen hade många människor samlats och massvis med flaggor, halsdukar, tröjor, mm. hängts upp runt Stadion. Ikväll var jag tillbaka vid Stadion för att hänga upp en tröja, och vad mycket mer saker det hade hängts upp på bara några timmar! Så vackert men sorgligt på en och samma gång. Framöver tänker vi kärlek oavsett färger, ok?

Jag tänkte blogga mycket tidigare än vad jag gör nu... men någonting kom i vägen.

Idag var en bra dag! Till en början. Solen sken. Jag har mått bra idag, känt mig glad och lycklig, har endast varit rejält trött från gårdagskvällen med mina fina tjejer. Men någon gång i eftermiddags tappade jag hoppet om mänskligheten. Hoppet om idrotten. Hoppet om fotbollen. På dess gemenskap.

Att det går så långt som att en person blir dödad när han är på väg för att supporta det lag som står honom varmast om hjärtat, ja, då har det banne mig gått för långt! Alldeles för långt! Oavsett lag. Oavsett vad vi har för färger på våra tröjor är det inte accepterat att ta till våld. Idrott ska vara fylld av glädje och gemenskap. Ni som förstör detta genom att använda er av våld - ni har sjunkit jävligt lågt! Nu räcker det. Jag hoppas att den här dagen, den 30 mars 2014 blir ett wake-up call för svensk fotboll. För någon jävla måtta får det vara.