Du har väl inte missat att det är Earth Hour ikväll, lokaltid 20:30-21:30? Under en timmes tid kan ALLA njuta av det härliga ljuset som kommer från tända ljus.

Du släcker väl?

Vi läser idrottspsykologi 2 just nu vilket är väldigt intressant! Jag brinner verkligen för sånna här ämnen. Antagligen för att jag själv tycker att jag fick för lite och för dålig hjälp med det när jag själv var aktiv. Jag tror inte att man förstod hur viktig del den mentala biten faktiskt är! Det är rätt lätt att förstå det vi läser och även vad föreläsaren pratar om men svårare att faktiskt använda teorierna i praktiken. En hel del saker känner man igen medan man inte känner igen vissa alls... Jag är glad för att det mentala välmåendet har blivit så viktigt för både idrottare och generellt i människors vardag! Men ännu mer fokus på det behövs...

Tänk att man under en dag kan uppleva så mycket olika känslor! Igår kväll gick jag och lade mig med ångest vilket ledde till att jag vaknade super trött imorse och med ångesten kvar i kroppen. Jag snoozade i 20 minuter (vilket vi vet bara gör en tröttare), åt frukost och klädde på mig. Sen vid t-banan var det ovanligt mycket folk, det stod 13 min ist för 2 min på "t-bane-tids-skärmen", och därefter 9 min igen innan ett proppfullt tåg kom. 20 min försenad till skolan kände jag mig tröttare än på länge. Ångest, trött, stressad (negativ), omotiverad... Ja, så kände jag mig. Efter lunch vände allt. Ångesten försvann, tröttheten lättade, stressen blev till positiv stress och jag kände mig motiverad.

För ett tag sedan, 14 mars för att vara exakt, valdes jag till Ordförande för GIH:s Studentkår. Så kul men samtidigt lite läskigt! Men framför allt: vilken ära! Idag var det dags för överlämningsmöte och första mötet med tillsammans med den nya styrelsen och med mig som ordförande. Det gick bra! Älskar känslan efter att man vågat utmana sig själv och gjort något man aldrig gjort förut

Lite ovant att vara den som sitter på kortsidan och har överblick över alla...

  Men jag kan nog vänja mig vid det!

Idag har jag haft finbesök av min fina vän Madde och hennes söta dotter. Vi pratade massor och en hel del känslor kom upp hos oss båda. Det är alltså inte bara jag som sitter på en massa känslor och tänker mycket - skönt! Det är alltid lättare att vara två! Och det är verkligen så skönt när man kan vara sig själv utan att behöva sätta upp ett fake-face med varandra.

Det har varit en känslosam dag, så att få ha en fin vän vid sin sida betyder extra mycket just en sån här dag!

Att jag fick världens längsta, mysigaste och kärleksfullaste kram av den här lilla krabaten gjorde ju inte direkt dagen sämre <3

Det gäller att lära barn tidigt vilket lag som är bäst!

Våren du gör mig lycklig! Eller så lycklig jag kan känna mig just nu. Jag känner mig glad idag, och varm inombords. Jag tar en dag i taget och idag ska jag bara njuta av allt bra <3

Bloggen har blivit lite som en dagbok. Men det känns ok. Det känns nästan bra. Det känns faktiskt helt ok att dela med mig av min vardag, mina tankar och min ljusa och min "mörka" sida också. För det är ju ok att det inte alltid blir som man tänkt sig. Idag träffade jag världens bästa K och hennes vackra, 3 veckor gamla dotter. Bara tanken på att de snart åker tillbaka till Dubai (där de bor just nu) gör mig lite ledsen! När vi skulle skiljas åt frågade hon hur det var fatt "du ser bekymrad ut!" sa hon. Hon känner mig, min fina vän. Jag kände mig lite bekymrad.

En av mina bästa vänner ringde kort där på (jag är så otroligt tacksam för att hon finns i mitt liv!). Vi pratade en liten stund och jag började nästan skratta medan jag grät och sa "usch nu sitter jag själv på en bänk och gråter!". Jag vet knappast om jag ska skratta eller gråta vissa dagar. Ibland känns livet så komiskt bara. Om några av er uppfattar mig som gnällig så behöver ni inte fortsätta läsa. Jag kommer inte ursäkta mig för mina tankar utan detta är ett sätt för mig att få ur mig alla tusen tankar som jag sitter på. Att kunna skratta och le, göra mitt arbete (/studier) bra och ta till vara på varje dag så gott jag kan är viktigt för mig och att skriva är ett sätt att rensa tankarna för att få plats med nya, andra viktigare saker.

Jag hade bestämt att höras med en annan kompis på eftermiddagen/kvällen men jag orkade bara inte. Orkade inte vad? Jag vet inte. Inte berätta om mina tankar kanske. Inte gnälla och inte gråta igen tror jag. Förlåt. Men ibland blir det bara inte som man tänkt sig och det är ok.

Vad livet kan svänga om på bara några sekunder. Ångest ena dagen. Glädje nästa. Och idag? Jag vaknade utvilad och glad, kände att det var skönt att det var fredag och snart helg. Men på några sekunder försvann liksom min glädje. Jag fick ett telefonsamtal innan lunch som förändrade allt. Tårarna bara kom och rann som en flod ner för mina kinder. De gick inte att stoppa. Vid lunch pratade vi om döden. Det finns de som vill begå självmord för att dem inte längre vill leva och det finns de som vill leva men som inte får möjligheten till att leva för att dem t.ex drabbas av en obotlig sjukdom som på några andetag tar livet ifrån dem. Det blir mycket känslor och tankar en sån här dag. Och OM jag känner att jag lever? OM.

Det blev en rätt tidig kväll igår och jag bestämde mig för att jag skulle vakna upp gladare och mindre ångestfylld idag. Det gjorde jag. Det är fortfarande mycket tankar som åker runt i huvudet men dagen har innehållit en hel del skratt. Har suttit med mitt fantastiska "team" och skrivit på vår B-uppsats (som blir så jäkla bra btw)! Många skratt är tackvare alla fina människor som finns i mitt liv! Många famnar finns när man behöver dem som mest. Fick dessutom en hemmagjord semla med vitchoklad av bästa Carro idag <3