Om ni enbart vill läsa om glädje och lättsamma saker så har ni tyvärr kommit fel! Jag kommer att skriva på bloggen oavsett humör. Alla dagar består ju inte enbart av glädje som många vill få det att framstå. Det är fullt normalt att ha dåliga/ledsna/arga/ångestfyllda dagar. Men det är jobbigt. Sjukt jävla jobbigt kan det vara! Hade idag varit en onsdag för typ 10 år sedan hade jag dragit täcket över huvudet och velat gömma mig för omvärlden. Eller så hade jag gråtit och skrikigt på mina föräldrar och eftersom att jag inte hade kunnat förklara varför jag mådde som jag mådde så hade precis allt varit mina föräldrars fel. Allt. Idag skriker jag inte men jag gråter. Och tårarna liksom bara kommer. Det är skönt men jobbigt när de bara kommer helt plötsligt. Typ som idag, mitt under föreläsningen. Då är det tur att man har fina vänner som klappar ens hand och ger näsdukar med hjärtan på!

Har skrattat så mycket åt den här bilden och det stämmer verkligen!! Men åh vad skönt det är efter några gånger när man har kommit in i det ordentligt! Jag måste börja yoga igen, så skönt för både kropp och själ. Vill finna ett inre lugn och känna mig mindre orolig, mer utvilad och glad!

Äntligen fick jag träffa den här fantastiska tjejen! Det var verkligen alldeles för länge sen vi sågs, flera månader sedan. Men jag tycker att det är så underbart när det känns som att det var igår som man sågs fast att det egentligen har gått alldeles alldeles för lång tid! Riktigt härlig vänskap, så underbart <3

Är så lycklig över att dagarna börjar bli allt ljusare nu! Det är så mycket lättare att gå upp ur sängen och också mycket härligare att vara utomhus tycker jag.

Igår kväll var det dags för skridskoskoleavslutning med mina små. Det är så fantastiskt kul att se barn och ungdomar utvecklas! Att se så stor skillnad på deras åkning under första lektionen och igår, under sista lektionen gjorde mig så lycklig och stolt. Jag har lyckats med det absolut viktigaste; att sprida glädje på isen! Det ska vara kul att åka skridskor, för har man kul så finner man motivation och kommer att släppa loss och våga mer och därmed också utvecklas. Jag som huvudtränare, tillsammans med mina hjälptränare fick även otroligt mycket beröm av föräldrar för det engagemang som funnits på isen och de var så fascinerade över att deras barn lärt sig att åka så bra på bara några veckor. Tusen tack till alla involverade!

Idag har varit en mindre bra dag, en rätt jobbig dag to be honest. Vaknade på fel sida av allt muller utanför (de byter våra balkonger) och de startar prick 07:00! I skolan fick jag mycket gjort, fram tills att det var dags för damernas & herrarnas OS sprint. Så jävla spännande btw, helt sjukt!!

Kvällen har dock varit en av de jobbigaste på länge. Mkt känslor och mkt tårar (hur mkt tårar kan man egentligen ha undrar jag!?) har upptagit min kväll. Vill inte gå in på vad det handlar om för det är privat och de som behöver veta vet. Men ibland känns det bara så skönt att få skriva av sig lite. Rensa hjärnan. Samtidigt vill jag visa att det är ok (och fullt normalt) att inte alltid vara på topp! Allt är inte alltid frid och fröjd och så perfekt som många vill få det att framstå i sociala medier.

Måndagar, varför känns de ibland så tunga? Jag var riktigt trött i morse och igår kväll fick jag plötsligt ont i höger arm (känns ungefär som tennisarmbåge) och idag började även vänster att göra ont. Antingen har jag suttit fel och spänt mig vid datorn eller också (låter helt galet) har jag burit min alldeles för tunga väska fel. I flera dagar har jag burit runt på min dator, mina skrivblock samt tunga böcker. Har antingen hållit väskan i handen eller burit den i armvecket. Inte förrän jag kommit en bit på väg till skolan idag insåg jag hur ont jag hade i båda armarna. Fick bära väskan som ett barn i min famn. Nu är det ryggsäck alt. inga tunga väskor som gäller ett tag fram över!

Är så jäkla trött på att ibland bli överkörd av äldre personer, många gånger tyvärr av äldre män. Absolut ingenting illa menat mot just er män, men flera gånger har det faktiskt varit just ni som har kört med mig och ignorerat det arbete jag faktiskt gör och ansvarar för. Men, det skulle lika gärna kunna vara en kvinna! Bara för att jag är tjej och några år yngre än er så vet jag fortfarande vad jag gör och tål faktiskt inte att bli körd med hur som helst. Vi jobbar mot samma mål men att ni ibland inte ser det skrämmer mig.

Jag är trött på folk som bara tar och tar men inte ger någonting tillbaka. Räkna snälla inte med att få något tillbaka av mig då heller. Jag funkar inte så.

Jag tror inte alltid på mig själv och min förmåga att göra saker. Det är ibland så lätt att själv sänka sin egen självkänsla, så kanske inte fallet är för alla men jag tror att många känner igen sig. Man ser sina "misslyckanden" och fokuserar lätt på dem istället för att fokusera på det som man faktiskt har åstadkommit.

Jag var på en intervju idag, kände mig lite nervös innan men tänkte att jag tar det som det kommer. Jag hade förberett mig så gott jag kunde, gick dit och var mig själv. Jag hade inställningen att gillar de mig och tycker att jag verkar passa in på det de söker, så är det fantastiskt roligt. Mer än så kan jag inte göra. Det kanske låter självsäkert men man måste våga tro på sig själv! Och vet ni, det gick vägen. Jag vet inte hur många gånger han sa att "jag fick ett väldigt bra intryck av dig!". Jag blev så himla glad och jag är nu vidare till nästa steg. Det känns återigen lite nervöst men nu vet jag hur jag ska vara. Jag ska bara vara mig själv! Och kommer jag inte vidare efter nästa steg, ja då är det inte ett misslyckande utan jag kommer snarare vara en intervju och erfarenhet rikare!

Jacka - Peak Performance // Jeans - Forever 21 // Väska - DKNY