Nu är det precis en vecka sedan jag ramlade och slog huvudet i marken (läs: i kullersten). Har hunnit med två långa vändor till sjukhuset. En fruktansvärd upplevelse till SöS akutmottagning (dit jag inte kommer sätta min fot igen!) och ett betydligt bättre besök till CityAkuten (som jag varmt kan rekommendera!) där de uteslöt hjärnblödning och skadad nackkota (vilken lättnad!!). Jag har också hunnit tänka, grubbla och fundera på allt och inget, om och om igen. Och framförallt har bilder och tankar kommit upp på hur det gick men också hur det faktiskt kunde ha gått... Hade jag ramlat 20 cm mer åt höger hade jag slagit i huvudet på ett lågt järnstaket och med största sannolikhet spräckt skallen. Så TACK! Tack som fan för att det gick som det gick. Jag lever, jag är frisk och jag har ju faktiskt "bara" drabbats av en kraftig hjärnskakning. <3

I'll keep on smiling! You should as well, because life is beautiful <3